Åh vilken dag. Kanske en av de tyngre på länge. Jag förstår inte vad det är som händer i mitt hästliv?

Först idag så har kära, gamle Valder fått somna in. Lugnt och stilla i vår sommarhage. Men ack så sorgligt... jag kommer aldrig att vänja mig. Än hur många gånger man varit med så är det lika jobbigt var gång. Och detta är ju ändå 4:e hästen som somnar in hos oss.

Valder blev 28 år gammal. Arbetade som ridskolehäst på ÖOR fram tills för 15 år sedan. Då köpte Erika honom och hon har haft honom sen dess. 15 år. Det är en halv livstid. Mitt hjärta blöder för henne. Det var väldigt rörande att se de två idag. Tårarna rann när han pussade hennes ansikte och höll sin mule mot hennes kind... Inte ens en människa utan hjärta hade kunnat hålla tårarna tillbaka då. Och när han gnäggade till de andra hästarna när vi gick igenom hagen förbi dem. Åh herregud. Man är inte stor i orden då. Och lugnet som uppstår när man känner att de somnar in. Går inte att beskriva. Men jag har känt det vid alla gånger jag varit med... ett tyst och stilla lugn som uppstår. Jag kan inte beskriva det. Men jag antar att vi på något sätt känner när de lämnar jordelivet.

VALDER 1985-2013. Vila i frid kära du.

Sedan fick jag ett samtal av en person som lånat min transport för att hämta en häst i södra sverige. Den låg i diket vid sidan om E4an i sundsvall.

De hade blivit påkörda i sidan så pass kraftigt att hjulen hade lossnat från vagnen och den hade voltat ner i diket. Det var inte mycket kvar av den. E4an hade varit avstängd i båda riktningarna ett bra tag pga detta. Ingen person kom till skada och ingen häst stod i. 

Bara min transport som jag gillar så mycket som jag köpte splitternya däck till igår, som kom till enorm skada. 

Så var det med det.  Kommer inte skratta mig till sömns ikväll heller.