Hej jag heter Ever Van Puyerbroeck och jag har gjort det till en sport att kasta av folk från min rygg.

Jag blir inte klok på denna häst. Han håller på och försöker jävlas med mig. Och han lyckas. 

Men jag är inte den snabbaste, smartaste och smidigaste människan i en hästsadel just nu. 

Har fått konstaterat halsfluss med tillhörande feber och en snabbsänka som ligger på 52 istället för det normala under 8 (vet inte vilken enhet detta anges i?). Men rida tyckte jag att jag kunde göra ändå. Smart tjej. Eller? 

Så Evert fick ju såklart övertaget. Han vägrade gå över vita ränder på vägen, gå i vägkorsningar, lämna gården.. yeah you name it he did it. Och jag hade noll kraft att sätta emot minsta lilla. 

Så jag tog ner honom på ridplanen och "löslongerade" honom lite. Och DÄR är han en fucking angel. Han är världens mest resepektfulla häst på marken. Han följer dig som en hund, är uppmärksam på allt du gör hur du rör dig osv... men du får fan inte bestämma över honom när du rider. 

VAD ÄR PROBLEMET?? 

Jag känner att det är en olat, för det kommer vid tillfällen då han inte vill. Det är inte vid pressade situationer, det är bara en ren jävla protest och dominansbeteende. 

EN VECKA. 

Det är allt som behövs för att vinna över en sånhär häst. En vecka då du sitter kvar varje gång han stegrar och sparkar. 

Jeeeeeesuuuuuus. Är jag den ryttaren? I don't know. 

Efter torsdagens "avstigning" så kände jag mig lite spak och fundersam. Främst för att det kändes ganska relevant att veta huruvida detta var ett problem som var befäst, dvs något som var mer en ful VANA än något han fick för sig nu och då.

Efter att ha pratat med tidigare ägare så framkom att hästen har gjort såhär tidigare, men att han är röntgad 2 ggr i rygg och ben och inga fel har påträffats. Så frågan är ju varför, nu då.

Jag var ju väl införstådd med att han har gjort liknande avslängningar på ägarinnan, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det var i närheten av den brutala katapult han verkligen gjorde. Det var den mest sinnessjuka brall/bakutspark/stegring jag någonsin varit med om.

Så till gårdagen hade jag fått lite hjälp som skulle stå på marken och kika på honom för att se om det gick att utläsa något av dessa brallar, annat än att de var sinnessjuka.

Jag hade fått tips av Moa att rida med hög hand och det gjorde jag. Det gick mycket bra, jag kunde ta i honom, öka, samla... allt är relativt. Men det var stor skillnad mot för dagen innan.
Först och främst hade jag en häst som tog bettet och ville gå framåt och använda kroppen. Vilket han inte ville dagen innna, då krullade han ihop sig och blev som en studsig boll.

Denna hästen har tydligen en släng av sadeltvång. Och med lite experthjälp så kom vi fram till att Evert inte var helt nöjd med sin M&N sadel utan gillade min Prestige med hopplatta bättre. Sedan tror jag även att bettet inte är helt till belåtenhet heller. Jag har provat rida med ett Sprengerbett på honom och det tar han stöd på och krullar inte upp sig på.

Så nu ska jag nöta någon dag i paddocken i denna livräddarstil och få honom att acceptera mig på ryggen och röra sig framåt.

Tjosan hejsan.

Jag lever! Jag satt kvar! Han betedde sig bra. 

Så... Blev det. Uppdaterar mer utförligt imorgon. 

Självförtroendet uppe på normalnivå igen. 

Nu har jag fått smaka på Everts rodeofasoner.

I går var första gången jag red honom på banan och det gick ärligt talat SÅDÄR. Jag värmde honom lite lätt i trav i båda varven, galopperade i lättsits i höger varv och skulle byta till vänster. Galopperar halva långsidan sedan börjar han bli studsig och kort i galoppen, börjar frusta lite. Och jag tänker att jag ska ta tag i honom och driva framåt - PANG! Han hoppar upp i luften och kickar två gånger. Jag flyger 2 meter upp i luften, kommer över med vänster benet och står i höger stigbygel. Funderar i en millisekund på att kasta över benet i sadeln igen. Men kommer fram till att putta ifrån med armarna och dra ut foten ur stigbygeln är det säkraste. Landar stabilt på båda fötterna med tyglar och häst i näven. Tadaaa!

Marinette och Stefan garvar gott där de sitter på verandan. Roligt att det roar någon.

Så ikväll ska (måste) jag prova rida honom med en annan sadel för att utesluta något. Har pratat med Moa och fått lite tips och trix på "livräddarpositioner". Ska hålla handen högt, högt, högt! Överdrivet högt och driva...

Såatteee.

Jaaaa. Ska testa det. Ikväll. Tydligen.

WISH ME LUCK!! :-/

Nu är Evert-Anders anmäld till Hästivalen om 1 1/2 vecka. Det är hans första tävling sedan 2010 tror jag. Ska dubbelkolla det där. Ska bli spännande! Blir 2-3 rundor, 90-105.

Igår var jag ute med honom i skogen på förmiddagen, men det var nog så varmt ändå. Vi sträckte på benen uppe på skogsbilvägen. Jag har ridit honom utan nosgrimma då han fick tänderna fixade för en vecka sedan. Men igår var det en väldigt dum idè att rida så. Ute i skogen. Och allt. ;-)
För att han tyckte att det var lite för varmt och vi skulle vända och gå hem, nänänä tyckte jag och skulle vända runt honom... och vips så hade han hela bettet utanför på ena sidan mungipan. Hoppsan hejsan!
Med lite akrobatik så gick det att lirka tillbaka in i truten på honom.

Idag har jag tänkt att rida honom i paddocken. Vi har enbart varit ute i skogen fram tills nu. Så ikväll när det är lite svalare får det bli ett litet pass på banan.

Nu har Evert-Andrers varit hos mig 1 1/2 vecka. Gått på lite tunnare bete och blivit motionerad varje dag utom en. 

Jag tycker det ser ut som att de där trivselkilona ramlat bort? Övre bilden från förra veckan... 

Vi var på en snabbtur imorse. Snabb, lång galopp. Svettig och trött häst. Nöjd ryttare. 😊

Måste bara dela med mig av ett klokt uttryck från en av mina kloka hästvänner:

"Vi måste vara deras hjärna"

Jag var tvungen att fråga vem hon hade hört det av. "Ingen, jag kom på det själv".

Och så är det kanske, att efter ett antal skadade hästar och andra olyckor så måste man börja tänka åt hästarna för att minska risken att de ska hamna i situationer där de skadar sig.

Då kan man ju tycka att jag som den person i Ö-vik, vars olycksstatistik är skyhög, kanske borde tänka mig för lite. Men jag gör liksom inte det, alltid.
Jag tänker att "hästar är hästar, djur är djur. De måste överleva och skulle aldrig sätta sig i en sån taskig situation som sklle orsaka dem smärta eller än värre dödens död".

Ack så fel jag har.

Såhär har mina senaste år sett ut:

2010: Britta behandlas för knäledsskada, båda knäna. Totalt 3 behandlingar.
2012 mars: Heaven hamnar under en ek som blåser omkull. Hamnar på Strömsholm och avlivas där pga kolik/förstoppning till följderna av boxvila då eken slet upp hennes ena framben.
2012 april: Britta tappar sitt första föl på dag 270 av 330.
2012 juni: Bella får en stark allergireaktion av Ultra Shield flugsprayen och utvecklar 3 stora bölder vid sadelgjordstaden. Borta i 2 månader.
2013 mars: Vi blir satta i karantän pga misstanke om hästinfluensa i vårt stall. Missar antalet tävlingar.
2013 april: Britta tappar sitt andra föl på dag 270.
2013 april: Bella sträcker sig på en tävling och är borta i 3 månader.
2013 juni: Bella trampar ner i en plåtskottkärra och skär upp höger bakben TOTALT. Skottkärran fastnar i hennes ben och i paniken som uppstår så går hon även omkull.
2013 juli: Bella behandlas i båda framkotorn. Hälta.

Däremellan har jag varit med på gården och avlivat en annans häst som fått benet avsparkat i hagen, en som drabbades av tamrvred och en av åldersskäl. Inget förvånar eller chockerar mig längre.

Oh my god. På pränt såhär så känns det bisarrt. Det finns säkert många andra som har en betydligt längre lista än såhär. Och tänker jag efter så kanske jag kan plussa lite grejer.

Men många gånger så funderar jag på om det är värt det. Är det kul? Ibland är det väldigt roligt och ibland är det piss. Men det är väl som min vän säger: Man måste vara hästens hjärna för att slippa dessa onödiga skador. Och det ska jag börja med från och med NU. Tack M för dagens visdomsord!

 Varför kan det inte vara såhär bra hela tiden? 

Bild på Evert-Anders för en vecka sedan. Han har nog motionerat bort 50 kg sen dess! 

Ikväll har jag, Evert, Vickan och Britta varit och bränt i skogen. Typ. Sträckt på benen gjorde vi iallafall. 

Och det gillar Evert! Han är väldigt framåt och glad i skogen. Jag har inte ridit en gång på planen ännu. Bara för att det är så roligt att rida ut på denna häst. Han är så stabil och framåt ute. Jag vill att han ska behålla den känslan så länge som möjligt. 

Utsikt från vår ridväg. 

Nu har vi börjat med allt "sommarstök" i hagarna inför vintern. Det ska skottas skit och hö som legat och gosat till sig hela vintern. Det luktar inte direkt hallon men fint blir det.

Vi skottar av det översta lagret runt höhäckarna och gräver av med grävare runt dem för att träet inte ska ligga nere under mark och murkna upp. Sedan gräver vi ur häckarna invändigt så att de vädras ur ordentligt.

Stefan har byggt en ny ridbanesladd som vi drar efter traktorn, den fungerar faktiskt riktigt bra. Så nästan grej han pysslar med är att fixa en variant på en bred kratta, så att det ska gå fort att kratta bort ev. stenar som kommer upp när man sladdar.

Nästa grej innan hästarna flyttar över till vinterhagen är att tömma hallen på halm och halma om, se över alla lampor i hagen, trycka ner stolpar och kolla över tråden.
Det rullar som på året runt i hästvärlden! ;-)

Jag hade byggt en sjukhage åt Bella i anslutning till sommarhagen samt fodrat ut en höbal och stängslat så att hon hade halva och sommarhästarna halva. Så stod hon där på dagarna och fick komma in på natten tillsammans med Valder. Fungerade bra i någon dag, men tillslut så tyckte hon inte att det var så roligt när alla kompisar gick bort från henne, över den 8 hektar stora sommarhagen. Så jag blev tvungen att släppa tillbaka henne i sommarhagen, hon rör sig mindre då än om hon ska hässja runt i en liten sjukhage. Känns ju inte helt hundra okej att ha henne fritt gående sådär, men jag känner inte att jag har något val.

Stackars lilla Valder har blivit sämre och går nu på lite smärtstillande och täckas efter vad vädret säger, då han har problem att hålla värmen. Farbrorn har nu blivit 28 år gammal, vilket är en aktvärd ålder för ett halvblod tycker jag. Jag hoppas att denna sommar kommer att bli varmare för hans skull...

Bella, Sören och Valder.

 Bellelelelelle

BRITTA

Hon är i full kondition nu efter att hon tappade fölet i april. Hon rör sig fint och ser frisk och pigg ut. Hon har en tendens att återhämta sig snabbt och muskla sig fint.

Vickan har henne som sin egen i sommar och har huvudansvaret när det gäller hästen. Hon har ett antal tävlingar inbokade i augusti och jag tror verkligen att det kommer att gå kanonbra.

De har tränat några gånger för Linda Olsson och det såg riktigt fint ut.

De hade en tävling inbokad i början på juli, men hon fick skavsår av sadelgjorde så det var bara att ställa in. Så nu håller vi tummarna för att det flyter på fint fram till augusti så att denna fina kuse får komma ut och sopa banorna! ;-)

EVERT

...som egentligen heter Ever van Puyenbroeck.
Ett belgiskt varmblod som är född 2004 e. Cum Laude Z ue: Silvio 1. Ägs av Josefine Andersson.

Foto: Förra ägaren. 

En rätt så stabil och grov herre. I dagsläget lite ur kondition och med lite gräsmage. Men vid gott mod och en positiv individ. Jag gillar hans typ och huvud. Han har lätt för att vända och är kompakt i sina rörelser.  Välriden och explosiv. Bra kombination! 

Jag håller på att jogga igång honom lite lätt nu och hoppas väl att vi kommer att kunna starta någon klass på hemmatävlingen i augusti. 

Han är lättsam att ha att göra med i alla situationer och gillar att arbeta. 

Känns roligt att ha något "att göra" medan Bella är skadad. 

Häststatus

Bloggsamarbetet med Moa och Malin kom av sig, så jag tänkte starta en egen. Mest för min egen del för att kunna hålla koll på vad jag gör och inte med min tid och alla hästar.

Det har hänt lite sedan i vårvintras. Så här ser läget ut på alla hästar:

Bella

Står och skrotar i sommarhagen. Har lite sommarlov.

Britta

Är finare än någonsin och verkligen på gång nu! Hon tränas stenhårt av Vickan med sikte på augustitävlingarna i dressyr. Det finns flertalet bra filmer på henne, jag ska se om jag kan få upp dom här.

Sedan har jag två nya stjärnor i stallet:

Herkules

Barnens nya ponny. En 22 år gammal korsningsponny, fd riskolehäst. Jättetrevlig lite filur som tyvärr visade sig ha eksem, så det har blivit lite mer jobb än väntat på honom.

Evert

Evert är en herre som jag har fått låna av en kompis som inte riktigt hade tid med häst nu. Och jag tyckte ju att jag hade all tid i världen.
Det är ett belgiskt varmblod på 9 år som har tävlat 110 hoppning med föregående ägare. Är för dagen lite rund om magen och aningens sprallig. Men det är en toppenfin häst och det ska bli kul att få ha honom i stallet ett tag.


Så ser det ut. Tänkte skriva ett mer ingående inlägg om alla hästar snart.