Efter torsdagens "avstigning" så kände jag mig lite spak och fundersam. Främst för att det kändes ganska relevant att veta huruvida detta var ett problem som var befäst, dvs något som var mer en ful VANA än något han fick för sig nu och då.
Efter att ha pratat med tidigare ägare så framkom att hästen har gjort såhär tidigare, men att han är röntgad 2 ggr i rygg och ben och inga fel har påträffats. Så frågan är ju varför, nu då.
Jag var ju väl införstådd med att han har gjort liknande avslängningar på ägarinnan, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det var i närheten av den brutala katapult han verkligen gjorde. Det var den mest sinnessjuka brall/bakutspark/stegring jag någonsin varit med om.
Så till gårdagen hade jag fått lite hjälp som skulle stå på marken och kika på honom för att se om det gick att utläsa något av dessa brallar, annat än att de var sinnessjuka.
Jag hade fått tips av Moa att rida med hög hand och det gjorde jag. Det gick mycket bra, jag kunde ta i honom, öka, samla... allt är relativt. Men det var stor skillnad mot för dagen innan.
Först och främst hade jag en häst som tog bettet och ville gå framåt och använda kroppen. Vilket han inte ville dagen innna, då krullade han ihop sig och blev som en studsig boll.
Denna hästen har tydligen en släng av sadeltvång. Och med lite experthjälp så kom vi fram till att Evert inte var helt nöjd med sin M&N sadel utan gillade min Prestige med hopplatta bättre. Sedan tror jag även att bettet inte är helt till belåtenhet heller. Jag har provat rida med ett Sprengerbett på honom och det tar han stöd på och krullar inte upp sig på.
Så nu ska jag nöta någon dag i paddocken i denna livräddarstil och få honom att acceptera mig på ryggen och röra sig framåt.
Tjosan hejsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar